Mitt namn är Anita och jag bor tillsammans med mina katter i Växjö i Småland. Sedan 2010 föder jag upp katter av rasen brittiskt korthår med inriktning under stamnamnet S*Papadino’s. Målsättningen är att avla på trevliga och sunda britter som förstås också ska vara så rastypiska som möjligt. Jag gillar mönstrade katter och mitt hjärta klappar lite extra för klassisk tabby. Jag prioriterar dock att få fram rastypiska och hälsosamma katter som möjligt framför färg och har inget emot att ta omvägar mot mitt långsiktiga mål. De katter som används i avel testas regelbundet för den ärftliga hjärtsjukdomen HCM i enlighet med Pawpeds hälsoprogram samt bär inte på anlag för den ärftliga njursjukdomen PKD (DNA-test om inte föräldrarna är DNA-testade negativt).
Jag är SVERAK-diplomerad uppfödare sedan 2010 och våren 2011 tog jag examen i Paw Academy G1-kurs. Jag står på väntelista för att också gå G2-kursen. Utöver detta går jag fortlöpande på kurser och föreläsningar när tillfälle ges. Jag har också viss erfarenhet av att gå assistent hos domare på utställningar vilket är väldigt lärorikt och man får också upp ögonen för andra kattraser. Jag är sedan många år engagerad styrelsemedlem i Calmare kattklubb.
Mitt stamnamn Papadino’s hänger samman med min första avelshane Dino. När han blev pappa första gången fick han smeknamnet ”pappa Dino” av min egen far. Eftersom jag redan då gick i stamnamnstankar så fanns det plötsligt bara där. När det var dags att fylla i stamnamnsansökan hade jag jättesvårt att komma på de obligatoriska alternativ som måste med – något annat stamnamn kändes inte möjligt. Så det var nervösa veckor innan jag fick positivt besked från SVERAK.
Jag har alltid haft djur omkring mig, är uppväxt med hund, undulater, kanin m m. Min första katt var svartvita norska skogkatten S* Gerdas Amanda. Brittägare blev jag första gången hösten 2003, då jag efter att min älskade ”Mandis” farit till katthimlen var sugen att prova på en ”ny” ras. Jag hade tidigare besökt kattutställningar och blivit förtjust i de stora, runda, goa britterna. Jag hittade en underbart söt lilasköldpadda hos Annette på S*Jazzi’n vid namn Dixie. Dixie är en härlig, kastrerad dam som först och främst är min sällskapskatt även om hon på ”gamla dagar” fått prova på hur det är att ställas ut. 2005 blev jag med britt igen. Jag hade då efter att ha sett ett foto på en underbar bruntabbybritt bestämt mig för att ”en mönstrad britt – det ska jag ha”. S*Näckrosen’s hade en liten, liten, svartsilverspotted, orangeögd kattunge som hette Dino. Att han bara varit hälften så stor som syskonen vid födseln gjorde inte någonting, jag skulle ju ha honom till sällskap. Men så frågade Anita på Näckrosen’s om jag inte skulle prova att ställa ut honom ”en gång – eftersom han är så proportionerlig”. Så gick det som det gick och den en gång så lilla kattungen är idag en betydligt större hane som kan titulera sig Grand Internationell Champion! I början av 2009 styrdes så kosan mot södra Jylland för att hämta hem min tredje britt, den svartsilverspottade Ella af Clipper, även hon orangeögd. Därmed hade jag tagit steget mot en egen uppfödning.
Jag tycker det är roligt att åka på utställningar ibland och träffa andra katter och deras ägare. Att få beröm och konstruktiv kritik av en duktig domare är nyttigt när man som jag fortfarande har mycket kvar att lära. Går det bra för ens katter är det förstås en rolig bonus men för mig är det ännu viktigare att knyta kontakter både med domare, andra utställare/uppfödare samt att förstås göra reklam för ”min” kattras för besökare och eventuella framtida kattungeköpare.
